Tjosan!

Känner idag, för första gången på typ två veckor, att sjukdomen är på väg bort. I dont wanna jinx it but...det känns gött. Känner mig pepp att komma igång med träningen igen. Däremot ska jag ha ett lite annorlunda upplägg den här gången. Kan inte gå ut så hårt, som min vän S säger. Ska börja med att typ köra intervaller på 1-3 km vilket min vän J anser ska vara bra. Han kan, om någon. Men han måste göra ett upplägg.

Jag gick på ett introduktionspass (30 minuter) med en PT på SATS. Jag måste göra om det. Då hade jag precis kommit till gymmet och kände mig nervös och osäker. Han frågade vad jag ville uppnå med min träning och jag svarade; tighta till hela kroppen. Ja, så han visade mig alla maskiner. Jag har insett sedan dess att jag hatar maskiner. Jag vill använda mig av kroppen. Inte maskiner. Det är så svårt att göra helt rätt tycker jag. Hursomhelst, jag vill springa/crosstraina och köra fria vikter. När jag kommer hem från träningen och har suttit i soffan ett tag vill jag resa mig och känna att jag inte kan resa mig. Är det förståeligt? Asså att kroppen gör så ont att man inte vill ta ett steg. Så vill jag känna efter nästan varje pass. Jag vill ta ut mig helt! Till exempel Zumba, kul men absolut ingen träning för mig. Jag blir inte ens svettig. Det är lite husmorsgympa för mig. Samtidigt måste man ju gå på träning som är rolig också! Jag ska börja om lite från början nu när jag har en annan inställning och en annan kunskap. När jag gick till gymmet i början kände jag att jag skulle typ eaze in to it. Asså spinning 30 minuter...kom igen. Jag har fortfarande inte vågat gå på BodyPump för det verkar så jobbigt. Eeh...ja...träning ska liksom vara lite jobbigt. Det rimmar inte riktigt med min önskan att vara halvdöd när jag kommer hem. Eller hur? Knasigt.

Ah well, sjukdomen har i alla fall inte gett mig massa extrakilon trots att jag ätit en hel del skit. Jag ska bättra mig där också. Ska försöka. Det är nog det svåraste för mig.

Ciao