Ja..

...den här bloggen är ju inte mycket att följa för någon. Den är mer än bloff än en blogg. Hursomhelst, träningen funkar men har väl inte riktigt kommit in i rutinen när det gäller att gå till gymmet på egen hand. Tränar gärna och ofta med min kompis C som lägger upp skitbra program för oss. Men själv. Näää...
Har bokat in ett Shape-pass imorgon och ett Bodypunp-pass på fredag efter jobbet inför en ledig helg. Woohooo!! Nu ska jag bara ta mig till passen också ; ).
Har fått så fina julklappar! Matberedare, stekpanna och matvåg. Kul och inspirerande! Mer mat åt folket! Idag blir det kycklingwok med färska råvaror. Ingen fryspåse här inte!


Sen ett standardinslag i varenda inlägg. Cillen.
Saknar Cillen så det gör ont. Får en klump i halsen varje gång jag säger hans namn eller skriver det. Fan jävla skit-häst. Miss you...det var så enkelt. Ska jag hitta en ny häst? Ja det ska jag väl så snart som möjligt men det kommer aldrig komma en ny Cillen. Så säger man väl om alla hästar men då har man inte träffat Cillen. Aldrig någon som han. OCH det kommer aldrig att komma en ägare som J. Min bästa vän. Cillen kom hem. Allt är förlåtet. Alla stegringar i uppförsbacke och rusningar åtföljda av ett tvärstopp. Bara du kommer hem. Allt var mitt fel. Du stegrade för att jag var osäker och det gillade du lite. Att få busa. Rusningar med tvärstopp hade gått bra (vilket det iförsig alltid gjorde eftersom du ställde dig upp försiktigt så jag damp bak i sadeln igen) om jag hade varit på gymmet lite oftare och tränat mer bålstyrka. Och förlåt för alla gånger jag inte hann med att massera dig så länge du ville (typ 26 timmar) utan hade bråttom. Bråttom till nåt annat. Som inte var i närheten lika viktigt som du. Men du fick alltid pussar och kramar (som du inte alltid gillade men lät mig hållas) och jag hann alltid rida och tömköra och longera precis så länge som J ville och du ville. Då busade du också. Kom hem. Vi saknar dig.

Puss