torsdag 22 november 2012

Kära nån då,

Har inte skrivit på evigheter. Har inte haft...nej inga ursäkter. Jag har glömt bort det här med att skriva. Jobbat som tusan, tränat alldeles för lite och saknat hästen så hjärtat brinner. Fy vad jag saknar det där skrället! Ingen kunde göra mig så jävla arg, eller så sjukt glad! Kunde garva ihjäl mig åt den där hästen. Sen är det ju såklart lite lifechanging att det var min käraste väns häst. Från att ha pratat vareviga dag om hästen och om allt mellan himmel och jord så har vi plötsligt en massa tid över till annat som barn, jobb, träning och familj. Det gör att man blir "vanliga" vänner och vi försöker ses en gång i veckan om inte jag jobbar. Hon är fortfarande min käraste vän och ingenting har förändrats. Men nu när vi inte måste ringa varann och stämma av hästen dagligen så hörs vi när vi får tid. Vilket känns som sällan. Hursomhelst är det nog därför jag saknar hästen så mycket. Jag saknar det vi gjorde, alla snacken, alla resor vi gjorde för tävlingar, vi kunde ju hänga hela kvällar och flera helger bara för att det var träning/tävling. Timme efter timme i bilen med asgarv och gott eller äckligt mack-kaffe. Saknar nog det minst lika mycket som hästen i sig, om inte mer. Jag vet att hon känner detsamma. Hursom, efter vintern kommer våren och då ska det hittas ny häst. Jempa I love you.

Tränade igår, intervaller 3 km. Rusade som en dåre i en minut och sen fem minuter pw och sen rusade jag igen. Bra att träna löpbandet bredvid killkompisen. Han blev liiiite competetive och det viktigaste var att springa 0,1 km/h fortare än den andra. Detta innebär att jag tillslut var uppe på 14,5 km/h. Fy fan. Jag vet att Kallur gör 30 men det är fan asfort. Det gjorde hon med sele så att om hon snubblade åkte hon inte in i receptionsdisken...selen fanns inte tillgänglig igårkväll.

Gjorde 10 kg 2 x10 bicepcurl också. Har ont idag. Fan vad jag är svag i armarna. Förbättring utlovas. The end.


söndag 21 oktober 2012

Tjosan!

Känner idag, för första gången på typ två veckor, att sjukdomen är på väg bort. I dont wanna jinx it but...det känns gött. Känner mig pepp att komma igång med träningen igen. Däremot ska jag ha ett lite annorlunda upplägg den här gången. Kan inte gå ut så hårt, som min vän S säger. Ska börja med att typ köra intervaller på 1-3 km vilket min vän J anser ska vara bra. Han kan, om någon. Men han måste göra ett upplägg.

Jag gick på ett introduktionspass (30 minuter) med en PT på SATS. Jag måste göra om det. Då hade jag precis kommit till gymmet och kände mig nervös och osäker. Han frågade vad jag ville uppnå med min träning och jag svarade; tighta till hela kroppen. Ja, så han visade mig alla maskiner. Jag har insett sedan dess att jag hatar maskiner. Jag vill använda mig av kroppen. Inte maskiner. Det är så svårt att göra helt rätt tycker jag. Hursomhelst, jag vill springa/crosstraina och köra fria vikter. När jag kommer hem från träningen och har suttit i soffan ett tag vill jag resa mig och känna att jag inte kan resa mig. Är det förståeligt? Asså att kroppen gör så ont att man inte vill ta ett steg. Så vill jag känna efter nästan varje pass. Jag vill ta ut mig helt! Till exempel Zumba, kul men absolut ingen träning för mig. Jag blir inte ens svettig. Det är lite husmorsgympa för mig. Samtidigt måste man ju gå på träning som är rolig också! Jag ska börja om lite från början nu när jag har en annan inställning och en annan kunskap. När jag gick till gymmet i början kände jag att jag skulle typ eaze in to it. Asså spinning 30 minuter...kom igen. Jag har fortfarande inte vågat gå på BodyPump för det verkar så jobbigt. Eeh...ja...träning ska liksom vara lite jobbigt. Det rimmar inte riktigt med min önskan att vara halvdöd när jag kommer hem. Eller hur? Knasigt.

Ah well, sjukdomen har i alla fall inte gett mig massa extrakilon trots att jag ätit en hel del skit. Jag ska bättra mig där också. Ska försöka. Det är nog det svåraste för mig.

Ciao

torsdag 11 oktober 2012

11 Oktober 2012

Ja...jag har varit / är sjuk vilket har lett till svår blogg-torka. Hursomhelst, hade en underbar bowling-afton med kollegorna/kompisarna i måndags. Det var så superkul! Alla är så gulliga och jag är verkligen tacksam över att jag hamnat på en sån fin arbetsplats med genuint fina människor.

Nu ont i halsen och allmän skit. MEN! Imorgon kommer M och då blir det helstekt gårdskyckling i ugn med ugnrostade grönsaker. Gött gött gött!

tisdag 2 oktober 2012

Pilates idag...

Haft en tuff helg på jobbet. Inte bara jag utan hela gänget. Det har varit mycket för alla. Hursomhelst, blev ledig idag efter ett byte med en kollega. Kändes kanonskönt och jag blev väckt 11:30 när BF tyckte att det fick vara nog. Personligen hade jag gärna blivit väckt vid 9:30 men stackaren vågade nog inte...=)
Anyhow, pilates 16:30. Ska försöka samla mig lite. Jag tror inte på Pilates, Yoga, BodyBalance som fysisk träning utan mer mental träning. Det är ingenting man bygger muskler av eller går ner i vikt med. Man tonar till kroppen, tajtar till, men det gäller ju dom som redan har en grundfysik. Smidigheten ökar och man får sträcka ut kroppen ordentligt men jag kallar det inte träning. Snarare, centrering. Jag är en person som lätt har alla tentakler ute och alla känselspröt på högvarv. Blir ibland väldigt yvig i mina tankar och i mitt sätt att vara. Behöver därför ibland flytta fokus inåt istället för utåt. Centrera och samla. Det ska jag göra idag. Sen planerar jag en match mot Crosstrainern på torsdag eftersom jag börjar 12:00 och inga andra pass passar tidsmässigt. Söndag blir det BodyPump om jag får plats på klassen. Har inte varit på BodyPump förut men jag satsar ju mycket på konditionsträning som ökar pulsen, Box, SatsCorePuls, osv. Det är därför väldigt skönt att ibland gå på ett ViPR-pass för att, faktiskt, centrera och samla styrkan. Har aldrig varit på BodyPump förut, det har verkat sjukt jobbigt. Det är det säkert. Men det är ingen ursäkt. I'm going.
Avslutningsvis är det hoppning med J ikväll och jag är ledig i helgen. Återigen en skön vecka.

Slut i rutan

fredag 28 september 2012

Som om det inte vore nog...

...min höger fot krånglar. Sedan jag började springa har jag fått så jäkla ont! Som en konstant kramp under hålfoten. Gör vansinnigt ont förutom när jag har MBT-skor. Då känns det ingenting. Men foten är liksom inte följsam i steget. Typiskt...ah well iPhone 5 är här som vem är ledsen?

torsdag 27 september 2012

Foten...

Stackars BF...stackars mig också iochförsig men framför allt är det här sjukt jobbigt för honom. Han opererade sin höger fot i september -11 och nu igen i augusti -12. Det här är ingen skönhetsoperation, han har medfödda problem med fötterna och var tvungen att vänta tills vuxen ålder med att fixa till det. Nu är den tiden här, så därför påbörjade vi den här enorma apparaten i september förra året. Det har inte gått som planerat med den första operationen och han fick därför göra om / göra en annorlunda operation för att korrigera problemet. Detta gjordes den 21/8 nu i år. Fram tills dess har försäkringskassan betalat ut månatliga summor men hela tiden med ett villkor om att de ska få ringa och hota, stressa, jaga veckovis. Fram tills han hade varit sjukskriven i ett år har väl egentligen allt gått relativt smärtfritt med Försäkringskassan, måste man tillstå. Men när 180 dagar gått var det första stora hotet. Efter 365 dagar ... well shit hit the fan.

BF började jobba 50% i början av -12 för att han ville tillbaka till jobbet och det fungerade på 50%. Efter sommaren var han tvungen att opereras igen. Försäkringskassan menade först att det här var då ett nytt ärende och att de skulle bedöma allt på nytt. När han väl opererats dröjde de ca två dagar innan de ringde och sa att "nu har du varit hemma i 365 dagar. Vi kan NOG inte hjälpa dig mer". Det har varit hot hit och hot dit. Slutligen fick vi beskedet att den 2/10 slutar de att ge sjukpenning. När beskedet kom satt BF fortfarande med gipsad fot i högläge. Så fort han sätter ner den i golvet samlas blod i foten pga minskat venöst återflöde eftersom han inte "pumpar tillbaka" blodet genom att trycka ifrån med foten. Han har högläge i soffan, sängen överallt. Då tyckte dom att det var dags att sitta och jobba. De gav förslaget att sätta sig i tunnelbanespärren. Hur har man fot i högläge i en spärr?! Han får ligga och stömpla då... Vi har därefter sökt läkaren som är fantastisk och sköterskan som är ännu mer fantastisk. De har varit på vår sida och stöttat oss till 100% från sekund ett.

Nu har läkaren pratat med F-kassan och tydligen fått lirka med de för att få de att förlänga sjukpenningsgivandet till 18/10 när vi ska på första återbesöket. Hear that, vi har inte ens varit på första återbesöket. Vi har inte ens röntgat foten. Vi har ingen aning om hur det ser ut därinne. Det är inte som att han glassar här hemma! Det ligger en grå aura av tråkigheter hemma hos oss och det är sjukt synd om honom. Vi har roligt och skrattar men han är fånge i sitt eget hem. Vi kan gå ut men inte länge och sen måste han vila. Jag vet inte riktigt vad man ska säga men stålar har vi inte gott om nu i alla fall... Men men...vi reder oss. Vi ska verkligen inte klaga, det här är inget nytt under solen. Det finns dom som har det så mycket värre! Så positive thinking and this will aaaall work out fine!

måndag 24 september 2012

Dagens

I torsdags gjorde jag världens blunder. Hade fått hem ett nytt Statoilkort och skulle därför klippa det gamla. Klippte glatt mitt VISA-kort!! Pucko! Ringde banken och fick hem ett nytt kort på fredagen. Heja Handelsbanken!!

Igår gjorde jag en blunder till...det går bra nu. Svampen jag plockat försökte jag förvälla enligt kokboken. Det blev bara bränt skit kvar på botten. Kokboken utgick nog ifrån att jag hade mer än typ 30-40 svampar. Jaja...tur att mamma och pappa fick sina svampar ordentligt.

Boxning med D idag. Gick fint. Jobbigt som fan. Ont i armarna. Pulsklockan lyckades jag stänga av mitt i passet med kanten på handskarna...SKIT! Fick starta om den och sammanlagt 674 kcal. Vet dock inte när jag stängde av den så (hopefully) det kan ha varit 730 som förra veckan. Vi säger det =)