torsdag 27 september 2012

Foten...

Stackars BF...stackars mig också iochförsig men framför allt är det här sjukt jobbigt för honom. Han opererade sin höger fot i september -11 och nu igen i augusti -12. Det här är ingen skönhetsoperation, han har medfödda problem med fötterna och var tvungen att vänta tills vuxen ålder med att fixa till det. Nu är den tiden här, så därför påbörjade vi den här enorma apparaten i september förra året. Det har inte gått som planerat med den första operationen och han fick därför göra om / göra en annorlunda operation för att korrigera problemet. Detta gjordes den 21/8 nu i år. Fram tills dess har försäkringskassan betalat ut månatliga summor men hela tiden med ett villkor om att de ska få ringa och hota, stressa, jaga veckovis. Fram tills han hade varit sjukskriven i ett år har väl egentligen allt gått relativt smärtfritt med Försäkringskassan, måste man tillstå. Men när 180 dagar gått var det första stora hotet. Efter 365 dagar ... well shit hit the fan.

BF började jobba 50% i början av -12 för att han ville tillbaka till jobbet och det fungerade på 50%. Efter sommaren var han tvungen att opereras igen. Försäkringskassan menade först att det här var då ett nytt ärende och att de skulle bedöma allt på nytt. När han väl opererats dröjde de ca två dagar innan de ringde och sa att "nu har du varit hemma i 365 dagar. Vi kan NOG inte hjälpa dig mer". Det har varit hot hit och hot dit. Slutligen fick vi beskedet att den 2/10 slutar de att ge sjukpenning. När beskedet kom satt BF fortfarande med gipsad fot i högläge. Så fort han sätter ner den i golvet samlas blod i foten pga minskat venöst återflöde eftersom han inte "pumpar tillbaka" blodet genom att trycka ifrån med foten. Han har högläge i soffan, sängen överallt. Då tyckte dom att det var dags att sitta och jobba. De gav förslaget att sätta sig i tunnelbanespärren. Hur har man fot i högläge i en spärr?! Han får ligga och stömpla då... Vi har därefter sökt läkaren som är fantastisk och sköterskan som är ännu mer fantastisk. De har varit på vår sida och stöttat oss till 100% från sekund ett.

Nu har läkaren pratat med F-kassan och tydligen fått lirka med de för att få de att förlänga sjukpenningsgivandet till 18/10 när vi ska på första återbesöket. Hear that, vi har inte ens varit på första återbesöket. Vi har inte ens röntgat foten. Vi har ingen aning om hur det ser ut därinne. Det är inte som att han glassar här hemma! Det ligger en grå aura av tråkigheter hemma hos oss och det är sjukt synd om honom. Vi har roligt och skrattar men han är fånge i sitt eget hem. Vi kan gå ut men inte länge och sen måste han vila. Jag vet inte riktigt vad man ska säga men stålar har vi inte gott om nu i alla fall... Men men...vi reder oss. Vi ska verkligen inte klaga, det här är inget nytt under solen. Det finns dom som har det så mycket värre! Så positive thinking and this will aaaall work out fine!

1 kommentar:

  1. Ja vad ska man säga? Kämpa på och försök att inte glömma att ni har tur som har varandra och älskar varandra när allt runt är skit. Gå och ge honom din varmaste kram! Det kommer inte alltid vara så här, det är en period som går över även om den känns dum och låååång nu.

    SvaraRadera